Patientberättelser
Upplevelser av gastric bypass operation på Carlanderska sjukhuset i Göteborg.
Jag har haft problem med vikten i hela mitt liv och jag tror att jag har provat alla metoder som finns. Vissa med bättre resultat, vissa med mindre lyckade resultat. Problemet vid alla försök var att få ett hållbart resultat. När jag slutade röka för snart fyra år sedan så kom det ytterligare 15 kilo som ett brev på posten.
Jag pratade med min husläkare och han skrev en remiss till en gastric by pass operation. Efter sex månader fick jag hem ett brev som berättade att jag skulle bli kallad till ett besök om 34 månader ! Efter ca ett år så fick jag tipset om att jag kunde göra operationen privat. Jag började genast att undersöka denna möjlighet. Eftersom jag bor i Helsingborg så lockade Carlanderska i Göteborg bäst för mig.
Jag läste allt jag kunde hitta på nätet om operationen och skrev ner mina frågor. Sen kontaktade jag den speciella sjuksköterska på Carlanderska som har hand om denna typen av operationer. Hon var inspirerande och kunnig och jag kände mig väldigt trygg i svaren jag fick.
Jag tog ett par dagar på mig att fundera och när jag ringde så hade jag en op- tid inom en månad. Jag opererades den 1/12- 2006 och har sedan dess tappat 38 kilo. Jag hoppas gå ner 10 kg till.
Vistelsen på Carlanderska ger jag högsta poäng. Eftermiddagen innan operationen fick jag träffa sjuksköterskan, dietist, narkosläkare, sjukgymnast och operatör. Jag hade förberett med frågor och kände att jag fick all information jag behövde. Min operation gick bra och jag vaknade upp igen tidig eftermiddag. Den dagen var allt lite snurrigt och jag hade en person som satt hos mig på natten. (Detta var rutin ) Redan första dagen så kom sjukgymnasten och gick med mig, operatören tittade in på kvällen och frågade hur jag mådde. Han tittade in till mig varje dag jag var inlagd, trots att det var helg. All personal var väldigt inspirerande och uppmuntrande. Den fysiska miljön charmig. Jag blev väldigt bra omhändertagen.
Jag opererades en fredag och åkte hem till Helsingborg igen på måndag förmiddag. Jag hade varit pigg hela helgen och hade inte ont alls. På magen hade jag fem små plåster där det satt en agraff under som skulle tas efter 14 dagar. Jag hade ansökt om semester från mitt arbete i en vecka. Jag har ett administrativt arbete och tyckte att det kunde räcka. Jag hade verkligen semester. Jag mådde prima och stökade hemma inför julen.
Det dryga året som gått har varit en härlig resa. Jag har inte haft mycket bekymmer med biverkningar. Inte så mycket av den kända dumpningen. I dag kan jag äta en liten portion av i stort sett allt. Jag har gått regelbundet till min husläkare och kontrollerat mina värden. Jag är pigg och jag rör mig lätt och ledigt.
Detta var den bästa present jag kunde ge mig själv och jag kan varmt rekommendera både operationen och Carlanderska till andra.
Susanne 48 år
Jag var väl aldrig speciellt intresserad av att operera mig. Efter att ha sett program på tv om hur operationer gått snett var jag lite rädd. Så en dag ändrades allt. Jag träffade en kvinna som jag inte kände igen eftersom hon hade gått ner 45 kg. Hon berättade om sin operation på Carlanderska. Jag frågade ut henne om allt möjligt och bestämde mig där på plats att detta var något jag skulle göra. Så när jag kom hem gick jag ut på nätet och läste i timmar om Carlanderska, operationen och om människor som hade opererat sig.
Allt gick så snabbt efter det. Jag tog kontakt med sjukhuset och fick hem papper att fylla i. Eftersom mitt BMI var alldeles för högt var jag tvungen att gå ner 18 kg innan operationen. Så jag levde på nutrlilett i två månader. Många sa till mig att jag kunde ju fortsätta med nutriletten och slopa operationen, då hade jag ju sparat en massa pengar. Men att gå ner 10-20 kg är ju inte så svårt. Det är det däremot att gå ner 50-60kg. Man hinner tröttna och sedan går man upp allt igen när man slutar banta/fasta. Jag hade fått ett operations datum och det höll motivationen uppe. Jag fick samtal från Carlanderska där de frågade hur allt gick och jag ringde själv när jag undrade över något.
När jag kom dit blev jag bemött på bästa sätt. Har inte haft så goda erfarenheter av sjukvården tidigare, men här kände jag mig trygg. Jag fick träffa läkare, narkosläkare, dietist och sjukgymnast första dagen. Dag två var det dags för operation. Allt flöt på och alla var så snälla och lugnande. Jag opererades tidigt så jag hade inte så mycket tid att fundera. När jag vaknade framemot eftermiddagen kände jag mig bättre än förväntat. Det var klart att det gjorde ont, men inte så ont som jag trott. När jag kom upp på avdelningen igen hade jag och den andra tjejen som också opererats samma dag en sköterska i rummet hela tiden, hela kvällen och natten. Det var en enorm trygghet. Sedan gick tiden ganska snabbt efter operationen. Man hade fullt sjå med att upp och promenera i korridoren, äta soppa och andas i en andningsmask för att motionera lungorna. Det var lite kämpigt att få ner dryck och soppor i början. Men tanken på att bli av med alla överflödiga kilon sporrar en hela tiden.
Trots att jag blev så väl omhändertagen var det skönt när veckan var slut och man fick åka hem till sitt eget igen. Tillfrisknandet gick förvånansvärt fort och kilona bara rasade av mig. Min pappa gjorde diagram och kurvor och det var en enorm lättnad för alla i min omgivning att se min livslust komma tillbaka i takt med att vikten rasade. Från december -06 till februari -08 gick jag ner 56 kg, 18 kg innan operationen och resten efter. Man kan inte äta allt naturligtvis. Ibland har jag lärt mig det den hårda vägen och mått väldigt dåligt när jag ätit för fett. Men det är som om man är allergisk mot viss mat nu, och jag är inte lika sugen på ostbågar längre efter att jag fick en rejäl dumpning när jag ätit det. Man får lära sig ett nytt sätt att äta på. Jag har haft lite problem med lågt blodsocker på kvällarna och måste tänka på att äta mer då, men det är inget stort problem.
För övrigt har jag inte haft några komplikationer efter operationen. Det är det bästa jag gjort och jag är så lyckig, glad och frisk nu. Det är roligt att handla kläder, att titta sig i spegeln men framför allt är livet lättare. Jag orkar gå i trappor, jag tar gärna en promenad och jag springer för att jag kan!
Yvonne